shit majbritt!

Jag har kommit på en grej nu såhär lite grann!
.. jag saknar Amanda nått så fruktansvärt, jag saknar tillochmed alla bråk ja, jag menar då hade vi iallafall kontakt även om vi var osams.
Den där dagen i bilen påväg till ridhuset när jag gick i 4an å hon i 2an ''hej,hej,hej,hej,hej'', det var början på en riktig vänskap å nu är allt borta, bara sådär.
Hur kunde det bli så? Hur kunde det gå så fort?
Hon var min bästavän sen den där dagen påväg till stallet å vart tog allt vägen?!
Den där ''bambalarven'' ute i skogen, å när hon satt sig i pennburken, när jennie-lee tog kort på oss två ute i skogen, när vi träffade fredik å alla konserter vi sett med honom å när vi stog längst fram som fastklistrade när han spelade, inget kunde få iväg oss då, å när vi träffade leo, jönatan å jonatan i åmål å sebastian å alex i flashboda, addy, martin, hogne, sondre, tony å jens å dom i notodden, tänk va många nya människor vi träffat och så många vänner vi fått under våra galna resor.
 Alla minnen vi haft, jag minns dem som om allt hände igår, den enda skillnaden är.. att du inte sitter här bredvid mig som förr, vi pratade i telefon var/varannan dag, du kom hit varje helg, varje lov och när fredrik loggade in på msn, haha, minns du?.. vi ringde varandra direkt och skrek att fredrik var inne å sen la vi på å rusade till datorn.
Jag kan inte fatta hur det blev såhär som det är nu, men jag hoppas att du en dag förstår hur mycket du betydde för mig, du var min första allra bästa vän å nu finns bara minnen kvar.
Jag hoppas att vi kommer hitta tillbaka till varandra en dag men tills dess lever jag på alla minnen vi samlade på oss under åren, de bästa åren i mitt liv.

<3